Åsa Mattsson
Varför sajten Agnesagnes:
– Jag tror det finns ett behov av en sajt för oss kvinnor med många år och livserfarenheter, och vad som ska hända i andra livshalvan. Jag är själv 60 med utflugna barn och stort intresse för vad som ska hända nu, hur ska jag leva nu? Moderskapet och kärleksrelationer med olika män har tagit enormt mycket tid och kraft ända sen tonåren. Nu är det en ny fas i livet. Vad och vem finns under det fysiska skalet när det vissnar ihop och hur kan jag utvecklas vidare? Jag vill inte klänga mig kvar vid det som passerat utan ha förtroende för processen, är nyfiken på vad som visar sig. Jag är också nyfiken på att lära känna andra kvinnor bättre, för det har jag försummat för länge.
-Namnet Agnesagnes kommer från min farmor Agnes, en arbetarkvinna från en vallonsläkt med smeder. Hon läste ofta sagor för mig och jag tillbringade många regniga kalla somrar tillsammans med henne i den lilla byn Åshammar, vid kanten av en stor och högväxt skog i Gästrikland. Agnes Mattsson älskade böcker och gick på äldre dar på ett seminarium om Gustaf Fröding.
– Den andra Agnes är Agnes von Krusenstjerna, skandalomsusad normbrytande författarinna från överklassen som under sin barndom och uppväxt bodde i Gävle, inte långt från min farmor alltså, men under helt andra förhållanden. På agnesagnes.se träffas de. Här finns det rum för alla kvinnor som känt livet rynka sig.
– Haggan. se var ett alternativt namn, det låter lite bättre på engelska, där heter hon ”the Crone”. Det sammanhållande budskapet på agnesagnes är: Visa kvinnor, erfarna mogna kvinnor med många år på jorden, måste ta sin rättmätiga plats i alla sammanhang.
Din bakgrund:
– Jag är uppväxt i Djursholm; min pappa var rektor och min mamma lärare i svenska historia, samhällskunskap på Djursholms Samskola. Samtidigt har jag djupa rötter i arbetarklassen. Min mormor arbetade som kokerska, bland annat i Djursholm. Jag har farit runt mellan de här olika världarna; torp och herrgårdar, vänstermöten och salonger, och jag har nära vänner i bägge.
Jag utbildade mig till journalist och var det i 30 år, bland annat på Aftonbladet. Har också skrivit fyra böcker, två självbiografiska romaner, nattklubbsdrottningen Alexandra Charles sjävbiografi och en bok om och med en åldrad Kerstin Thorvall ”Dagarna med Kerstin”, det är den bok jag är mest nöjd med.
Vad gör du till vardags:
-Jag är pressansvarig på Vänsterpartiet sedan 2013, så jag är i riksdagen och skriver debattartiklar och tal, medietränar, håller i olika projekt.
På kvällarna går jag gärna ut och träffar vänner innan jag åker hem, det är ju ett nytt läge; att inte behöva åka hem direkt efter jobbet.
På kvällarna har jag svårt att komma i säng, älskar att gå och skrota och bläddra i böcker, anteckna olika uppslag.
Vad brinner du för?
-Rättvisa, insikt, gemenskap, upplysning.
Familj:
-Tre barn. Hugo, 33, psykolog. Aksel, 31, arkitekt, och Frida, 21, som är musiker, singersongwriter och går en musikutbildning i London.
Sambo med Johan, journalist och författare, drömanalytiker och humormanusförfattare på Parlamentet bland annat.
En nyckelhändelse som betytt mycket för dig
–När jag var barn följde jag med min pappa på skidresa till fjällen. Han var ledare för en grupp äldre elever och det var på den tiden det var enkla pensionat, termos med choklad och frusna russin i ryggsäck som gällde. En gammal närmast militär kultur odlades. Så var också hela min uppväxtmiljö tydligt präglad av maskulina ideal och stor beundran för mäns framgångar; styrka, snabbhet, uthållighet, utomhuslek och idrott premierades. Inget gnäll, man fick bita ihop. På uppsidan fanns stor frihet och lek utan att vuxna la sig i. Feminist blev jag långt senare, i vuxen ålder.
– En dag på denna skidresa skulle vi i alla fall göra en flera mil lång tur och gå upp på det högsta fjället, men på väg dit ramlade jag och bröt skidan. Min pappa svor till och sa ungefär ”nu har du förstört hela dan”. För han trodde vi skulle behöva bryta och gå tillbaka. Men en annan av ledarna hade en extra skidspets som jag kunde trä på den avbrutna skidan och sedan gick jag upp på toppen och hem igen. Jag tror att den där händelsen har präglat mig. Jag är (alldeles för) bra på att uthärda. Jag är också väldigt mycket storasyster, ansvarstagande, beslutsam och plikttrogen. Samtidigt finns en lekfull, kreativ sida, och det hoppas jag verkligen också präglat mina barns uppväxt, samtidigt som jag för egen del ser fram emot att utveckla den mer nu när jag inte längre har ansvar för barn och familj på samma sätt.
Favoritförfattare, konstnär, tänkare eller musiker som påverkat dig
– Beroende på olika faser och uppvaknanden, men ungefär såhär: Elsa Beskow, bröderna Grimm, Astrid Lindgren, HC Andersen, John Bauer, Maria Gripe, Selma Lagerlöf, Agnes von Krusenstjerna, Jane Austen, Moa Martinson, Dan Andersson, August Strindberg, Victoria Benedictsson, Karin Boye, Edith Södergran, Emily och Charlotte Brontë, Maria Wine, Emily Dickinson, Sylvia Plath, Fjodor Dostojevskij, Marcel Proust, Platon, Jung, Jesus, Shakespeare, Marx.
– Och Simone de Beauvoir, Marguerite Duras, Virginia Woolf, Julia Kristeva, Ebba Witt-Brattström, Eva Moberg, Clarissa Pinkola Estes, Ellen Key, Elin Wägner, Birgitta Trotzig, Kata Dalström, Edit Piaf, Patti Smith, Siri Derkert, Frida Kahlo, Louise Bourgeois, Vizma Belsevica, Heliga Birgitta, Teresa av Avila, Hilma af Klint.
Vad är du rädd för?
– Att förlora viktiga relationer. Att bli bekväm. Att fastna.
Vilket och vems erkännande vill du ha?
– Här och nu: De som jag hoppas ska uppskatta och ha glädje av agnesagnes.se
Varför är det just du och Madeleine Gauffin som ska göra AgnesAgnes?
– Av mina väninnor är Madeleine nog den som är mest lik mig; vi har en samstämmighet och får ofta säga till varann att det där skulle jag precis säga! Vi är självklart bägge feminister med stort intresse för att se bortom och bakom det givna; hitta dolda sidor, både hos oss själva, andra och tillvaron. Sen är vi alltså i samma fas i livet, en psykisk övergångsålder, och med det menar vi alltså övergång till något annat, mer intressant. Vi är också uthålliga kärlekssökare som aldrig ger upp om kärleken, men hoppas balansera bättre mellan det som ska vara stabilt och jordnära och det som kan sublimeras. Madeleine är ju psykolog, det är också ett av mina stora intressen. En hel del fåfänga har vi kvar så det blir nog ett och annat reportage om mode, stil, skönhet och mat också.
